Förlossningsvården har genomgått förändringar på två parallella områden under de senaste hundra åren. Det gäller å ena sidan valet av förlossningsplats, där utvecklingen har gått från hemmet till födsloanstalter eller centraliserad högteknologisk förlossningsvård. Å andra sidan har förändring skett i vem som bistår kvinnan vid förlossning, där utvecklingen har gått från självlärda jordemödrar till statligt utbildade barnmorskor och läkare.
Vad beträffar valet av hjälpare vid förlossning så rådde det i Stockholm från år 1711 tvång att tillkalla barnmorska och det tvånget kom med tiden att gälla i hela landet. Vad beträffar valet av förlossningsplats har inte samma tvång funnits, utan förändringen förmodas där ha ekonomiska och politiska skäl. Villkoren för de hemförlösande barnmorskorna förändrades, så att de fick svårt att klara sig på vad hemförlossningarna gav. Därtill fick kvinnorna så småningom själva betala sin barnmorska vid hemförlossning, vilket gjorde att många valde att föda gratis på sjukhus.
I Stockholm gick förändringen snabbast. 1870 föddes nio av tio barn i hemmet. Femtio år senare föddes bara 15 procent av alla barn i hemmet.