– hur, var, när och inte minst varför. En praktisk hjälpreda för blivande mammor och pappor.
Nu finns det en lista med kontaktuppgifter här till många av de aktiva hembarnmorskorna i Sverige. Många av dem jobbar även på sjukhus och är hembarnmorska på deltid. Det är inte säkert att det jobbar någon inom ditt område som har tid att vara med när ditt barn ska födas, så börja gärna leta barnmorska i god tid!
Vi uppdaterar listan vartefter uppgifter ändras eller när fler barnmorskor kommer till, eller slutar.
Det finns en länk till sidan i menyn här ovanför också 
Nu har ni väntat i snart tio månader, känns det som. Magen blir bara större och tyngre, den blivande mamman börjar bli otålig. Så tidigt en morgon händer det! Hon vaknar av vad som måste vara en riktig värk, den är så stark att hon måste gå upp ur sängen och ta stöd mot väggen. Hon flåsar lite, räknar sekunder som hon lärt sig och tittar på dig som ligger vaken och ler mot henne.
Eftersom hon är pigg och värkarna inte kommer oftare än var tionde minut, äter ni frukost och flåsandas tillsammans under värkarna. Ni sätter er i solen för att dricka ett glas juice, men mamman kan inte sitta still utan känner att hon måste gå runt och röra på sig. Hon går omkring och plockar, möter varje sammandragning lutad mot väggen, andas koncentrerat.
Framåt förmiddagen börjar värkarna komma tätare, kanske var femte eller sjätte minut. Ni kommer fram till att det nog är dags att ringa barnmorskan. Klockan är tio och det är lördag. ”Förlåt att jag väckte dig, men jag tror att det är dags nu!” Visst, det är inga problem, hon lovar att komma genast men först får du svara på lite frågor: Hur ofta kommer sammandragningarna, hur verkar mamman, har vattnet gått? ”Nej, vattnet har inte gått, hon verkar lugn, lite drömmande kanske, det verkar göra jäkligt ont under värkarna.” Barnmorskan hör genom telefonen hur mamman flåsar sig igenom en ny sammandragning och säger att det nog blir en bebis idag, kanske till kvällen, men hon säger att hon kommer genast – hon kan ju äta frukost hos er, föreslår du.
Efter tjugo minuter är barnmorskan hemma hos er. Hon har sin väska med sig och sprider genast trygghet omkring sig. Du serverar henne te och mackor i köket, drar ut telefonjacket så att inget mer ska störa och går sedan till mamman som sitter på sängen i sovrummet. Ni bäddar sängen tillsammans och gör fint i rummet. Solen lyser in på sängen, du kollar att allting är på plats, tar fram några stora kuddar och plastfrottén som ska ligga i sängen och bäddar om den igen. Nu vill mamman att du ska sluta fixa och vara nära henne istället.
En stund går ni omkring i lägenheten tillsammans, du tyst vid hennes sida, hon inåtvänd, fokuserad, helt inne i födsloarbetet. Du börjar fundera på om du borde ringa kompisen du egentligen skulle träffa idag, och om du borde åka och handla mera mat och fylla kylen innan bebisen kommer, men varje gång dina tankar börjar vandra blir mamman orolig och verkar få mera ont, så du skjuter undan alla andra funderingar och koncentrerar dig på att andas med henne istället. Kompisen fattar nog och maten kan säkert släkten ta hand om.
Nu kommer värkarna var fjärde minut, de är kraftiga och långa. Mamman vill luta sig mot dig med armarna om din hals varje gång, det är ganska tungt. Hon gör låga, stönande ljud men verkar fortfarande helt lugn.
Mamman ber att du ska hälla upp ett varmt bad åt henne. Du sätter på kranarna för fullt och passar på att gå in till barnmorskan i köket medan mamman klär av sig. Barnmorskan sitter där eftersom ni har bett henne att störa så lite som möjligt. Hon är lugn och säger att allting verkar bra, att det nog blir skönt för mamman med ett bad och att hon kan känna lite på mamman efter badet om hon vill det själv för att se hur mycket livmodern har öppnat sig. Hon tror att det redan är öppet kanske sju-åtta centimeter, men det är svårt att säga säkert innan man har känt efter.
Mamman ligger i badet och myser. Hon är törstig och du serverar henne kall juice. Smärtan verkar släppa i vattnet och ni sitter därinne en lång stund. Men plötsligt måste hon gå upp och kissa och sen vill hon inte bada mer, nu verkar hon mer orolig och irriterad och säger att benen känns skakiga. Du hjälper henne in till sängen, hon vill inte ha kläder på sig, huden ångar efter badet.
Nu kommer sammandragningarna minst varannan minut, ibland går de i varandra. Du ser till att ni har ögonkontakt, andas med henne, ser att hon är rädd och lite matt. Hon skiftar ställning då och då, reser sig upp, sjunker ner på knä. Du följer och stöder henne. Nu börjar hon stöna ganska högt, nästan yla, förbannar förlossningen och säger att hon inte orkar mer, att hon kanske dör istället. ”Det är lugnt”, säger du, ”du klarar det. Det är högst en halvtimme kvar nu, det orkar du, du är jätteduktig! Snart har vi en liten bebis här, tänk på det!”
Mamman lugnar sig lite, fortsätter att göra djupa urtidsljud genom värkarna. Det är ett djupt, primitivt råmande – det låter mer som ansträngning än som smärta, men du ser att hon har ont.
Plötsligt ropar hon till: ”Nu kommer bebisen, nu!” och så kommer en kraftig krystreflex, samtidigt som vattnet tydligen går, det forsar varmt längs mamman ben. Hon sjunker ner på knä i sängen och du ställer dig framför henne, redo att ta emot barnet. I dörren bakom mamman ser du barnmorskan stå, lugn och leende. Det blev ingen tid för henne att känna på mamman men det spelar ingen roll nu. Mamman lutar sig tungt med ena armen om din hals, era svettiga pannor tätt ihop. Hon sträcker ner sin hand mellan sina ben och halvt viskar till dig: ”Känn!” Du lägger din hand på hennes och känner med en ilning något blött, varmt, runt … Bebisens huvud!
”Åååååhhååh”, låter mamman och krystar för kung och fosterland en gång till, samtidigt som hon lutar huvudet bakåt och tar stöd med armarna i sängen. Du håller fram händerna mot hennes sköte och ploff! halkar bebisen ut, varm och våt och levande i dina händer, öppnar ögonen, ser på dig.
Mamman sjunker ner på rygg mot kuddarna, du skrattar, håller i bebisen och ser att den andas, den ser lugn ut. Du ställer dig på knä bredvid mamman i sängen och lägger barnet på hennes bröst. Barnmorskan har kommit fram till sängen och lägger en filt över båda. Mamman smeker bebisen över det blöta, fjuniga huvudet, bebisen tittar på er med stora, mörkblå ögon, ni skrattar och gråter om vartannat, barnmorskan också.
(uppdaterat 2019)
Texten ”Liten kommer till jorden” beskriver ett föräldrapars hemförlossning. Så gick det till för just dem, just den gången. Det kan förstås gå till på tusen andra sätt – barnet kanske föds i badkaret, i trädgården eller på en madrass i vardagsrummet. Barnmorskan kanske gör olika undersökningar, ni kanske väljer att föda utan barnmorska, ni kanske har med en doula. Det kan finnas större barn hemma, kanske en barnvakt. Det kan vara kladdigare, roligare, mysigare, jobbigare eller ta längre tid. Hur förlossningen ska bli går inte att förutsäga.
Men den stora skillnaden mot att föda på sjukhus är uppenbar: ni behöver inte åka iväg för att föda – ni får ta emot ert barn hemma.
Och att föda hemma är något helt annat än att föda på sjukhus, hur underbart det än kan vara att föda på sjukhus. Vad som är bäst för just dig går naturligtvis inte att säga.
Men det finns förstås både fördelar och problem med att föda barn hemma. Vi ska titta på båda!
När du bestämt dig för att du vill föda ditt barn hemma är det några saker du kanske behöver tänka igenom och ordna.
– Barnmorska och mödravård
– Kostnader
– Läkarkontroller
– Doula
– Utrustning
– Barnvakt
– Förberedelser
Det kanske låter mycket, men det mesta hänger ihop och kommer rätt naturligt!
(uppdaterad 2019)
De allra flesta som föder hemma vill ha en barnmorska med sig under förlossningen. Det finns i Sverige idag ett antal barnmorskor som är villiga att förlösa kvinnor hemma, och förhoppningsvis hittar du någon som du trivs med. Adresser till hembarnmorskor hittar du här.
Det är bra att vara ute i god tid när du ska kontakta en barnmorska. Du kan gärna börja ringa runt redan de första månaderna av graviditeten. Dels kan det ta tid innan du hittar någon, dels känns det antagligen bättre om ni har lärt känna varandra i god tid. Många hembarnmorskor har också egen mödravård och egen föräldraförberedelse som du kanske vill gå till.
När du hittat kontaktuppgifter till en hembarnmorska som bor inom ett rimligt avstånd från ditt hem, ring eller skriv och berätta lite om vem du är och vad du önskar få hjälp med. Om hon har möjlighet att bli din barnmorska kommer hon säkert att föreslå ett möte så snart som möjligt. En del barnmorskor jobbar i par, då får du träffa båda.
Vissa hembarnmorskor kommer alltid på hembesök. Andra har mottagning hemma hos sig själva eller på den mödravårdscentral där de arbetar i vanliga fall.
Om din barnmorska har en egen mödravårdsmottagning kanske du vill gå till den under resten av din graviditet. Du kan också välja att fortsätta gå till din vanliga mödravård, eller till båda.
Om du väljer att gå till din vanliga mödravårdscentral är det bra att berätta för din barnmorska så snart som möjligt att du vill föda hemma. Vissa barnmorskor reagerar en smula oprofessionellt på ett sådant besked och kan försöka få dig att ändra på ditt beslut genom att göra dig orolig. Tänk på att du har lagen och vetenskapen på din sida och försök att vara så lugn, bestämd och vänlig som möjligt. Bjud gärna hem henne så att hon får se hur du bor!
För övrigt, se avsnitten om attityder och frågor.
Det finns flera viktiga anledningar att verkligen träffa sin hembarnmorska innan barnet föds. En är att se att ni passar ihop. En eventuell partner måste också trivas med barnmorskan. För storasyskon är det bra att ha fått träffas naturligt före förlossningen. Om du inte vill ha dina barn med när ni träffas första gången, försök då att få ett annat tillfälle att träffas med barnen.
Din hembarnmorska bör också ha varit hemma hos dig för att snabbt kunna hitta till din adress, och för att kunna hitta hemma hos dig.
Första gången ni träffas har du säkert en mängd frågor. Tänk om hon jobbar när barnet föds? Visserligen föds många barn på natten (mellan klockan 3 på natten och 6 på morgonen kommer flest barn till världen vid spontan förlossning), men det kan ändå kännas tryggt att veta att din barnmorska kan komma även om ditt barn vill födas strax efter lunch en tisdag. Likaså är det viktigt att reda ut alla frågor om betalning på ett så tidigt stadium som möjligt. Olika barnmorskor tar olika mycket betalt för att närvara vid en hemfödsel, och somliga tar betalt även för telefonassistans. Det finns i vissa fall möjlighet att få ut ersättning för dessa kostnader av landstinget, läs mer om det längre ner.
Bra frågor att ta upp redan första gången ni träffas är exempelvis:
* Hur når jag dig alla tider på dygnet?
* Vad gör vi om du inte kan komma när jag ringer?
* Vem är din ställföreträdare och när kan jag få träffa henne?
* Hur känner du för att åka med oss in på sjukhus om vi skulle anse det nödvändigt?
* Vilka situationer upplever du som alltför riskabla för att stanna hemma och föda (tvillingar, säte etc.)?
* Vad brukar du göra om förlossningen drar ut på tiden?
* Hur mycket vill du ha betalt, och när vill du ha betalt?
* Om barnet föds utan att du är med, kommer vi ändå att få betala dig?
Anteckna gärna svaren, och var två om möjligt!
För alla föräldrar, hemmafödare och andra, är det ett gott råd att om möjligt vara två vid samtalen med barnmorska, mödravården och läkare. Det är också bra att skriva ner både frågor och svar, och be att få tänka över svaren så att ni inte behöver bestämma er för något i all hast.
Planerar du att föda hemma måste du räkna med att många av de vårdgivare du möter aldrig har upplevt en hemförlossning, och vet mycket lite om det. Det kan vara bra för både blivande föräldrar och vårdpersonal att få fundera över hur man vill ha det, innan man fattar några beslut.
Vad det kostar att anlita en hembarnmorska beror på hur mycket just din barnmorska vill ha betalt – de flesta har en taxa som ligger mellan 7.000 och 18.000 kronor (gäller år 2004). Det kan verka dyrt, men då måste man jämföra kostnaden för en hemförlossning med en sjukhusförlossning. I början av år 2000 kostade en vanlig förlossning utan komplikationer 13.842 kronor (på Södersjukhuset i Stockholm). Ett kejsarsnitt utan komplikationer kostade 33.677 kronor.
Nu är det förstås så att föräldrar som föder sina barn på sjukhus inte behöver betala 13 000 kronor till sjukhuset, den kostnaden subventioneras ju via skattsedeln (även av hemmafödarnas skatt!).
Anledningen till att många landsting inte vill subventionera de förlossningar som sker i hemmet är troligen att Socialstyrelsen inte rekommenderar hemförlossning i sina ”Allmänna råd om hemförlossningar” från 1990. Utformningen av förlossningsvården baseras på dessa råd, varför föräldrar som vill föda hemma varken har tillgång till offentliganställd hembarnmorska eller får ersättning för en privat barnmorska. Att råden är föråldrade och inte baseras på moderna vetenskapliga rön verkar inte bekymra varken Socialstyrelsen eller landstingen.
Men nu är en förändring på väg. De senaste åren har många föräldrar och barnmorskor kontaktat Socialstyrelsen och bett dem se över råden, och föreningen Föda Hemma har skickat dem en rad aktuella forskningsrapporter. Det, tillsammans med att medvetenheten om hemförlossningar har ökat i Sverige under 90-talet, har antagligen påverkat både Socialstyrelsen och landstingen.
Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell sade i en intervju i Expressen 19/10 -99 att den som har särskilda skäl som till exempel sjukhusskräck ska få en hemförlossning betald av samhället.
Om styrelsens inställning till hemfödslar generellt sade Wigzell i intervjun: ”Det finns inget tryck på hemförlossningar i Sverige. Den dagen kvinnor börjar efterfråga sådana i större skala får vi naturligtvis hitta nya system och strukturer för att möta detta.”
Vissa landsting har redan börjat se över sina system och strukturer – bland annat i Umeå kan den som vill få hjälp av offentliganställda barnmorskor som bistår vid hemmafödande. Kontakta ditt landsting och säg att du vill ha ersättning för din hemförlossning så får du se vad du får för svar, och rapportera gärna till föreningen Föda Hemma vad du får veta. Här hittar du en mall för att söka pengar av ditt landsting.
”För två år sen bistod jag vid en hemförlossning. Den gången var det inga problem att få landstinget att betala. Nu när kvinnan åter är gravid och vill föda hemma igen är det omöjligt att få landstinget att betala. Jag har frågat politiker och ansvarig läkare varför det blivit så här och fått till svar att jag måste bevisa att det är lika säkert att föda barn hemma som på sjukhus. Jag lämnar flera referenser på stora internationella rapporter. Där framgår att risken att dö är lika stor (eller liten) – risken för komplikationer är däremot mindre vid planerade hemförlossningar. De visar att för en frisk kvinna med normal graviditet, uppbackad av erfarna barnmorskor, är hemförlossning ett mycket bra alternativ.
Då säger landstingets chefsläkare att han anser att ”samhället inte kan ta ansvar” för om något ändå händer. Så vitt jag vet är det vi barnmorskor och läkare som får ta på oss ansvaret när något går snett. När jag frågar vems ansvar det är när man föder barn på sjukhus får jag inget svar.”
Ann Petrén, hemförlösande barnmorska
Förutom kontakten med din barnmorska kanske du också vill hitta en bra läkare att gå till om det behövs. I många landsting skickas man rutinmässigt på läkarkontroll i vecka 12 (om man är förstagångsföderska) och i vecka 36.
Om du är frisk är det inte nödvändigt att du går, men vissa hembarnmorskor vill att man går till en läkare i vecka 36, därför att Socialstyrelsen vill ha det så. Se det som en allmän hälsokontroll – det kanske ändå var längesedan du var hos doktorn!
Om du inte känner till någon bra kvinnoläkare, fråga din barnmorska.
Många vill gärna ha en doula med på förlossningen. En doula är en ”hjälpkvinna” som ska bistå den födande kvinnan med stöd och uppmuntran. Hon har ofta fött flera barn. Hennes roll är inte att förlösa eller fatta några medicinska beslut – hon ska bara vara ett extra stöd.
Även när det gäller att hitta en doula är det bra att vara ute i god tid!
Adresser till doulor finns här.
Det finns forskning som visar att närvaron av en doula underlättar för den födande kvinnan. Både barnmorskan och kvinnans partner kan få avlastning av en doula. Men det är viktigt att veta att du alltid kan ångra dig om det inte skulle kännas bra att ha med doulan under förlossningen. Hon går ut så snart du eller din partner ger henne en tydlig vink. Det är svårt att föreställa sig i förväg hur man kommer att känna och reagera, och det är mycket möjligt att du eller din partner plötsligt känner att ni är för många i rummet. Detta respekterar och förstår en doula!
Vad måste man ha hemma när man ska föda barn? Svaret på den frågan beror på vem man frågar. Lite av poängen med att föda hemma är ju att man kan välja att göra det på sitt alldeles egna sätt.
”Inför min första hemförlossning läste jag en lång lista över nödvändig utrustning. Bland annat stod det att man behövde en bidé. Efter den första känslan av missmod insåg jag att folk hade fött hemma även utan bidé!”
Rebecka
Här är en lista över bra-att-ha-saker som du kan ha som inspiration. Det mesta kan man klara sig utan! Diskutera gärna igenom den med din barnmorska.
* Lapp med numret till hembarnmorskan, uppsatt så att ni lätt kan hitta den
* Plastad frotté att skydda madrassen med
* Stora kuddar för att göra det bekvämt i olika ställningar
* Bekväma lösa kläder
* Extratäcken om du plötsligt börjar frysa
* Klocka med sekundvisare om ni vill mäta bebisens hjärtljud (som bör ligga mellan 120-160 slag per minut)
* Möjlighet att värma vatten (till varmvattenskrus, te och handtvätt)
* Varmvattenkrus med hett vatten för smärtlindring, eller kallvatten för svalka
* Hink, om man plötsligt behöver kräkas, eller som potta
* Snoddar att sätta upp håret med
* Musik, blommor, levande ljus, en fin tavla eller fotografi att fokusera på under värkarna
* Lätt mat, gott om dryck (efter smak: vatten, juice, energidryck etc)
* Hushållspapper och många handdukar för att torka upp eventuellt kladd
* Papperskorg
* 2–3-liters bunke/skål för att lägga moderkakan med blödning i
* Om du har bil: bensin i tanken om ni behöver komma iväg snabbt, filtar till bilen om det är kallt
* Eventuell barnvakt, till eventuella syskon
* Lugn och ro – stäng av telefonen!
När barnet är fött:
* Ett täcke att genast lägga över den nyfödda bebisen om det inte är väldigt varmt i rummet
* Hushållsvåg eller annan våg för att väga bebisen (om inte din bm har med våg)
* En ren pyjamas, kimono eller badrock
* Rena lakan
* Rena handdukar, tvål
* Stora bindor (man kan vika frottéhanddukar till långsmala bindor)
* Kläder till bebisen
* Soppåsar
* Mat – bunkra gärna så att ni inte behöver gå och handla på minst en vecka
* Bubbel för att fira bebisens ankomst!
Din barnmorska kan ha synpunkter på belysning, temperatur i rummet etc. Många barnmorskor har en väska med de mediciner och övrig utrustning de vill ha med sig. Ibland lämnar de den hos de blivande föräldrarna så att den ska finnas på plats.
Om det redan finns barn i huset och man vill ha barnvakt till dem kan det vara bra att börja höra sig för bland sina bekanta i god tid. Gärna någon som kan ha barnen hos sig minst ett dygn, om förlossningen blir långvarig, eller någon som kan komma hem till dig och ta hand om allt med kort varsel. Många barn föds ju på natten, så det är inte ovanligt att syskonen sover, men det kan vara skönt att veta att det finns någon som kan komma. Kanske räcker det med vetskapen att någon finns i huset som kan gå runt och pyssla och rycka in vid behov – även barnen kan behöva den tryggheten. Läs mer om syskon vid förlossning.
”När mina två yngsta föddes sov deras syskon, båda gångerna. Ena gången var vi till och med själva barnvakt åt den äldste sonens kompis. Mamman, som hade lovat att barnvakta våra barn när det var dags, lämnade sin fest när hon fick höra vad som var på gång, och satt sedan med barnmorskan i köket halva natten – även barnmorskor kan behöva lite sällskap!”
Peder