En del föräldrar känner att de ständigt måste försvara sitt val, även för flyktigt bekanta. Det bästa du kan göra är att undvika att diskutera detta i onödan. Spara energin istället!
Men om du bestämmer dig för att försöka besvara de många frågor som du säkert kommer att få, kan det vara skönt att vara någorlunda förberedd på frågorna. En del är vanligare än andra.
– Tänker du inte på barnets bästa?
Självklart tänker alla föräldrar på sitt barns bästa. Men som överallt annars kan man ha olika uppfattning om vad som är bäst för barnet. Om man tror att det är säkrare, lugnare och tryggare att föda hemma, då är det detta som verkar vara det bästa alternativet. De föräldrar som väljer att föda hemma har ofta tänkt igenom sitt beslut många fler gånger än vad de föräldrar som föder på sjukhus gör, och de är ofta bättre insatta i förlossningens skeden, risker och psykologi.
– Vad gör ni om det händer någonting?
Just detta ”någonting” är en punkt dit man ofta kommer i diskussioner om hemfödsel. Den allra vanligaste reaktionen man får när man talar om hemfödsel med andra kvinnor är att det nog låter bra, men inte är något för dem. ”Om jag hade fött hemma hade jag varit död nu”, eller ”Om jag hade fött hemma hade mitt barn varit dött nu” är två väldigt vanliga kommentarer. Men överraskande få vet egentligen varför det blev en så komplicerad förlossning. Vad det var som gick snett, den primära orsaken till akutsnittet, sugklockan eller den allmänna uppståndelsen, det har ingen riktigt förklarat.
Lyckligtvis är det faktiskt så att det är oerhört få barn som faktiskt dör vid förlossningen i Sverige – i genomsnitt ett barn per 2000 födda. Likadant med mammorna (i genomsnitt två varje år). Och då ska man tänka på att det föds nästan 95 000 barn varje år i vårt land.
Anledningen till att så många ändå upplever födseln som dramatisk och farlig kanske är att sjukhusmiljön i sig är stressande och dramatisk.
Kanske kan du trösta den som frågar oroligt med att de förlossningar som är komplicerade ofta inte är de normala, där kvinnan är frisk och fullgången. Oftast händer det istället när kvinnan är sjuk, föder för tidigt eller blir igångsatt.
– Tänk om ni måste åka till sjukhus?
Om du har planerat att föda hemma men under förlossningens blir överflyttad till sjukhus har du inte slösat bort den tid du var hemma. Eftersom du kommer att vara på sjukhuset kortare tid löper du mindre risk att få infektioner. Du har ungefärligen halverat risken att behöva förlösas med kejsarsnitt, tång eller sugklocka, jämfört med andra kvinnor i samma riskklass som du själv.
Den vanligaste anledningen till att åka till sjukhus från en planerad hemförlossning är att födseln drar ut på tiden. Mammorna blir helt enkelt för trötta och vill få en igångsättning. Om du behöver åka in av någon annan anledning så vet du i alla fall att du verkligen behöver den extra övervakning, smärtlindring eller hjälp som du får där. Det sker inte på grund av att du blev utsatt för en mängd ingrepp som gjordes bara för att du befann dig på ett sjukhus!
Bara en försvinnande liten del komplikationer uppstår ur det blå, men även om någonting oförutsett skulle hända så gäller det sällan sekunder, utan man hinner ringa efter en ambulans och hinna in till sjukhuset. Barnmorskan som är med har vana vid att rycka in även i akuta situationer.
– Tänk om barnet dör?
Barn dör vid födseln, både hemma och på sjukhus. Det är tragiskt men sant, även om det är mycket ovanligt. Du kan gott ställa motfrågan: Men tänk om barnet dör på sjukhus då? Skulle det verkligen vara mindre sorgligt? Även föräldrar vars barn dör på sjukhus anklagar sig själva, känner outsäglig sorg.
Ändå är det ingen dum fråga. Alla blivande föräldrar borde snudda vid den tanken någon gång: Hur vill vi att det ska bli om vårt barn dör när det föds? Var vill vi helst vara? Vem ska vara där? Hur vill vi minnas vårt barns sista stund i livet?
Om det gäller första barnet får ni kanske bemöta följande påståenden:
– Förstagångsmammor får åka till sjukhus oftare.
Det stämmer att så många som 40 % av alla förstagångsmammor har blivit överförda till sjukhus i studier om hemfödsel (Chamberlain et al, 1997). Men det betyder ju att 60 % av förstagångsmammorna födde sina barn hemma, med få eller inga ingrepp. Hur många sjukhus kan skryta med att så många av förstföderskorna föder utan dropp, epidural, kejsarsnitt eller andra ingrepp?
Förstagångsmammor åker oftast in för att värkarbetet drar ut på tiden och de blir trötta. Vanligtvis är det ingen fara för varken mor eller barn.
Är du en förstföderska som har gjort ett genomtänkt val, som har tränat på avslappning och som har skött om dig under graviditeten, och din bebis ligger i en bra ställning, då är risken att du ska höra till dem som överförs till sjukhus betydligt lägre än 40 %.
Förstföderskor har oftare en trängre livmoder. Detta innebär dels att de mer sällan drabbas av efterblödningar eller kvarhållen moderkaka, och dels att deras bebisar mer sällan ligger på tvären eller felvända. Av dessa anledningar menar vissa att det är allra säkrast att föda hemma när det är första barnet.
– Du vet inte hur ont det gör. Tänk om du behöver smärtlindring?
Ingen vet hur ont det kommer att göra första gången – eller om det kommer att göra ont alls. Men okej, vi säger att det kommer att göra ont! Smärtlindring finns hemma också (se avsnittet om smärtlindring). Studier visar dock att kvinnor som föder hemma vill ha smärtlindrande mediciner mycket mer sällan än kvinnor som föder på sjukhus (Anderson & Greener, 1991). Även när det finns sådana mediciner tillgängliga hemma, frågar de hemfödande mammorna efter dem i betydligt mindre utsträckning.
De allra flesta som föder hemma använder ingen medicinsk smärtlindring alls, och det går jättebra. Men om du skulle känna att det blir för mycket för dig så finns alltid möjligheten att åka in till sjukhuset och få en epiduralbedövning eller annan smärtlindring.
– Tänk om ditt bäcken är för trångt? Då kan inte bebisen komma ut.
Inom förlossningskunskapen i Sverige anser man att friska svenska kvinnor ytterst sällan har trånga bäcken, så sällan att man inte räknar med det. Det kan däremot vara lite annorlunda om man är invandrad – det har att göra med näringsstatus och eventuell rakitis under uppväxten.
Om du misstänker att ditt bäcken är trångt kan du dels trösta dig med att din kropp förmodligen har sett till att ditt barn är lagom litet (liksom du själv antagligen är), och att bäckenet dessutom utvidgar sig ganska rejält under förlossningen. Dels mjukas ligamenten i bäckenet upp under den senare delen av graviditeten. Dels kan du själv öka bäckenets diameter upp till 30 extra procent genom att sitta på huk, stå upp eller stå på alla fyra under förlossningen.
– Det kan ta väldigt lång tid första gången.
Så skönt att vara hemma då, där du kan slappna av och göra vad du vill! Och skulle du bli för trött så kan du alltid välja att åka in till sjukhus och få dropp för att snabba upp förloppet.
