Författare: annaxt

På ett sätt kan det verka mer opraktiskt att föda sitt barn hemma, eftersom man måste ordna mycket själv som man annars skulle få sjukhuset att ta ansvar för: mat, bäddning och sådana detaljer. Allt detta uppvägs för många av att kvinnan slipper förflytta sig under förlossningen. När vattnet går, eller när hon känner att värkarna börjar bli täta och regelbundna behöver hon inte packa ihop sina saker och sätta sig i en bil eller på annat sätt ta sig till sjukhuset. Hon behöver inte känna sig stressad, och värkarbetet behöver inte bli stört eller avbrutet, som det så ofta blir när man ska transporteras någonstans just när förlossningen börjar komma igång.

”Jag hade efter två mycket bra sjukhusförlossningar, utan några andra påtryckningar än vaginalundersökningar vid dumma tillfällen, fått självförtroendet och modet att föda hemma. Barn nr 2 föddes mycket snabbt, och största delen av det smärtsamma skedet pågick i taxi. Det ville jag absolut slippa denna gång. Sen har jag alltid velat åka hem på en gång och hemma skulle jag då vara direkt. Jag skulle inte behöva ta det där beslutet när man ska åka in utan bara låta allt ha sin gång. Samma barnmorskor hela tiden var också en bonus. Alla förväntningar infriades och min förlossning i februari var en så bra upplevelse!”
altamura

”En födande kvinna är en känslig varelse. Varje människa som föder upp till exempel hästar vet att man inte förflyttar ett sto som strax ska föla, och absolut inte när värkarbetet har börjat. Det är lika med katastrof. Det är farligt. Men bara för att vi är människohonor ska vi ringa runt till sjukhus, ringa efter taxi, klä på oss, gå ut och baxa oss in i en taxi, åka bil, banka på sjukhusporten, skrivas in och svara på frågor, mätas och vägas, förflytta oss till ett lämpligt rum på förlossningsavdelningen om det finns något ledigt. Och allt detta medan vi är inne i ett förlossningsarbete.”
Klarin Gullström

Den kanske viktigaste fördelen är att det är man själv som bestämmer. Det är en psykologisk fördel men också en praktisk, därför att de blivande föräldrarna är värdar och själva bestämmer hur de vill förbereda förlossningen.

”Min man njöt av att få vara hemma i sitt eget hus, kunna äta och dricka när han ville, kunna ta en aktiv roll som försörjare till oss arbetande kvinnor. För mig är hierarkin på sjukhuset att barnmorskan bestämmer, kvinnan lyder under henne och mannen är att bihang. Hemma var det jag som bestämde, min man var min partner och barnmorskan var vår mycket kompetenta stödperson.”
Freja

Att man känner sig trygg och avslappnad med de personerna som är med är viktigt för de flesta. Att barnmorskan och eventuella andra närvarande kommer som gäster, inbjudna av föräldrarna, gör för många kvinnor att självrespekten och tryggheten blir större. Du som ska föda ditt barn är inte en patient, utan en kvinna med en naturlig och individuell uppgift.

”Viktigast för mig var att känna den barnmorskan som skulle vara med. Att hon skulle känna mig och veta vad som var viktigt för mig och att jag litade till 100 % på henne. Om det hade funnits möjlighet att få det så på sjukhus är det möjligt att jag valt att göra det, men nu tycker jag att det var otroligt skönt att vara hemma, att inte behöva åka bil med värkar och att vara hemma i vår stora sköna säng efteråt!
Men så här i efterhand kan jag säga att det som förvånade mig mest i samband med min förlossning var att jag faktiskt inte behövde barnmorskan så mycket. Den viktigaste personen var jag själv och det hade jag inte förväntat mig!”
Kristine

Omgivningarna är välbekanta, vilket innebär att man slipper tänka på annat än själva födseln. Under förlossningen kan man gå ut och in i rummen som man själv vill, och föda på den plats där det känns allra bäst. Man kan ha sina egna kläder och äta och dricka vad man vill, när man själv vill, duscha i sin egen dusch och gå på sin egen toalett. Man kan ha så mörkt eller ljust man vill, spela musik, öppna fönstret eller ha blommor i rummet.

Du kan vara precis som du själv vill och behöver inte tänka på att du stör någon annan, verkar konstig eller ynklig eller ohämmad. Du kan gråta, skrika, dansa, ha hög musik, grimasera och vara dig själv utan en tanke på andra. Vill du smekas eller älska med din partner går det bra, vill du dra dig undan och inte låta någon röra dig så gör du det.
När barnet är fött bestämmer du. Vill ni att bebisen ska vägas och mätas? Ska barnet badas? Vill du bara amma och låta bebisen somna på ditt bröst med en filt över sig, och ta allt det andra när den vaknar sen? Det kan vara hur tyst och lugnt du vill, och ta så lång tid som det behövs. Ni kan också fira barnets ankomst precis som det känns bäst – ringa runt till släkt och vänner och ha fest hemma samma dag, eller ”kura” och låta telefonjacket vara utdraget några dagar till.
Många som har fött sina barn hemma uppskattar också att kvinnan själv kan bestämma var de inblandade ska vara – om hon vill kan ju till exempel barnmorskan vara i ett annat rum när hon inte behövs.

”Jag vill låta förlossningen ha sin gång i lugn och ro. Jag bryr mig för mycket om vad folk runt om kring mig tycker och tänker och vill så det påverkar mig. Tänker på hur jag låter, vad jag säger till personalen m.m.”
Marlen

Hur hemlik än miljön kan vara i ett förlossningsrum så är man ändå inte hemma, och det upplever många som avgörande. För dem känns allting lugnare hemma. Andelen nya intryck är färre, allts om är vant och hemtamt gör att man känner sig trygg. Flera mammor som har erfarenhet av både hem- och sjukhusförlossning tycker att de hade mycket lättare att komma igång med amningen hemma eftersom de var mer ostörda där. Detta hade även som resultat att de ammade mer och längre.

Hemfödande föräldrar upplever också att den lugna miljön är fördelaktig för det nyfödda barnets hälsa. Detta bekräftas av de svenska barnläkare och barnmorskor som har lagt märke till att de hemfödda barnen inte går ner i vikt lika mycket som nyfödda på sjukhus, eller inte alls.

Möjligheten att närvara vid och uppmärksamma allt som händer med barnet är mycket stora vid en hemfödsel. Som förälder vet man exakt vad som händer med barnet. Inga överraskningar uppstår, inga konflikter med personalen om amningssätt eller tider, användande av napp eller annat. Man kan ha barnet hos sig hela tiden om man så vill och behöver aldrig tänka på att man själv eller det lilla barnet ska störa eller väcka andra.

”För egen del var det en obeskrivligt läkande, stärkande och befriande upplevelse. Det var så lugnt och jag hade sådan makt över mitt liv i en utsatt stund. Och jag fick kämpa själv, för min egen skull, och dessa fantastiska människor var där och stödde mig. En andlig och fysisk upplevelse av enorm magnitud!
Mitt barn mådde mycket bättre av det, hon fick en lugn start med många andhämtningspauser, ingen stress! Jag tycker också att hon utvecklades bättre under de första månaderna, men det är ju subjektivt.”
Freja

Det finns många fördelar för syskonen när mamma slipper åka till sjukhuset för att föda. Vissa föräldrar låter de större barnen vara med hela vägen, även under själva förlossningen. Andra vill vara ostörda och låter en vän eller släkting passa barnet/barnen i ett annat rum eller hemma hos sig själva. Syskonen får sedan komma in och se det lilla underverket när föräldrarna själva vill.

Flera föräldrar som fött hemma menar att det faktum att det större barnet har fått vara nära sitt lilla syskon från början, och inte behövt separera från föräldrarna under tiden syskonet föds, har varit mycket positivt. De tror att detta har varit en bidragande orsak till att det äldre barnet inte känt någon särskild svartsjuka gentemot det yngre.
Även för syskon i tonåren kan en hemförlossning bli en erfarenhet som skänker stor trygghet inför det egna föräldraskapet senare i livet.

Att en hemförlossning har fördelar för pappan/partnern har vi redan beskrivit. Hans roll blir en av de viktigaste – inte bara före och under själv födseln, utan även efteråt. Han behöver pyssla om den nyblivna mamman på det sätt hon vill, och se till att syskonen har det bra. Han kanske tar kort på bebisen för att föreviga dess första timmar på jorden.
Han tar ansvar för att rummet där mamman och bebisen ligger är lagom varmt och att båda har vad de behöver, att sängen får rena lakan om det behövs och att det städas i ordning. Och det är han som ordnar detaljerna kring det eventuella firandet. Ett nytt barns ankomst är en av livets absoluta höjdpunkter, och högtiden kan bli mycket högtidlig när man firar den hemma!

Varje år väljer ett hundratal kvinnor i Sverige att föda sina barn hemma. I England föds något fler av alla barn hemma, cirka 2,5 % varje år. I Holland är det betydligt fler, cirka 35 %. Mer än vart tredje holländskt barn föds alltså hemma i sina föräldrars sovrum!
Hur tänker alla dessa barns föräldrar, varför vill de inte föda på sjukhus?

I Holland väljer varje kvinna var hon och hennes familj vill föda sitt barn. De får välja fritt, de uppmuntras att välja genomtänkt, utifrån sina egna behov. All information finns lätt tillgänglig för att underlätta ett fritt val. (Holland har för övrigt nästan lika bra siffror som Sverige vad gäller nyfödda barns och nyblivna mammors hälsa.)

Även på engelska mödravårdscentraler uppmanas blivande föräldrar att informera sig om vilken som är den bästa platsen för just dem att föda sina barn, hemma eller på sjukhuset.

Låt oss göra ett tankeexperiment, för att verkligen ta frågan på allvar. Med tanke på att mänskligheten har utvecklats i hundratusentals år utan förlossningskliniker – vad är egentligen argumenten för att alla barn ska födas på sjukhus?

Självklart vill man ha medicinsk övervakning vid en förlossning som förväntas gå snett. Men det är bara ett litet fåtal av alla födslar som går snett. Forskning visar att det inte finns någon anledning för fler än 60 % av alla kvinnor att föda på sjukhus – även om fler än så föder på sjukhus förbättras inte hälsostatistiken. Det innebär helt krasst att fyra av tio kvinnor åker till sjukhuset helt i onödan när de ska föda sitt barn, och tar därigenom plats och uppmärksamhet från de som verkligen kan tänkas behöva den.

Enligt världshälsoorganisationen WHO kan alla kvinnor med lågriskgraviditeter, cirka 70-80 % av alla kvinnor, föda hemma och fortfarande vara lika säkra som om de födde sitt barn på sjukhus. Ett stort antal av dem skulle troligen vara säkrare hemma än på sjukhus.

Idag är det inte självklart att en vuxen, fullt frisk kvinna själv ska få fatta beslut om var hon vill föda sitt barn. Ända sedan de manliga läkarna började delta vid barnsbörd på 1700-talet har både barnmorskornas och de födande kvinnornas eget inflytande över den egna kroppen, den kvinnliga sexualiteten och barnafödandet minskat drastiskt. Ur ett feministiskt perspektiv borde det vara självklart att granska hur manliga forskare och läkare tänker och praktiserar sina tankar vid barnafödande.
Idag lämnar alltför många kvinnor över ansvaret för sin egen och sitt barns hälsa till experter som utgår från manliga erfarenheter av kvinnokroppen. Exempelvis vet få unga kvinnor hur barn föds, hur hon själv kan följa barnets väg genom sin kropp steg för steg under förlossningen, hur hon själv kan påverka och underlätta graviditet och förlossning för både sig själv och barnet och hur hon kan göra födseln säkrare och mindre smärtsam. Hon vet alltför lite om de mediciner, droger och åtgärder som används av barnmorska och läkare vid graviditet och förlossning. Det finns nog få områden där kvinnor i så hög grad överlåter tänkandet som när det gäller den kvinnliga kroppen och hälsan i allmänhet, och barnafödandet i synnerhet.

En barnafödsel är inget mystiskt eller farligt. Många föräldrar som vill föda hemma vill hellre fokusera på höjdpunkten, högtiden, kraften, prestationen, kicken, triumfen och framförallt kärleken. Att föda barn är något mycket speciellt! Det kan vara den största dagen i ens liv, ett gott minne som räcker hela livet.

Det finns många orsaker till att se fram mot en hemfödsel: Att man har lärt känna sin barnmorska i förväg, fått vara med om att bestämma var födseln ska äga rum och vilka som ska vara med. Att man slipper åka hemifrån när det verkliga födsloarbetet startar och värkarna börjar rulla på, slipper sätta sig i en bil under sammandragningarna. Att man får ha barnmorskan så nära och tillgänglig man vill, eller få vara helt ensam om man vill. Du får vara precis som du vill, ha dina egna kläder, dina egna saker, vara i dina egna rum i en välbekant omgivning och gå ut och in i rummen som du vill. När barnet är fött blir allt lugnt, inga andra behöver barnmorskans uppmärksamhet, ni själva bestämmer hur ni vill ha det timmarna efter födseln. Allt detta kan i högsta grad bidra till en fantastisk upplevelse av kärlek, stolthet och triumf.

”Bondingen mellan mamma, pappa och barn är inte bara en fråga om vad som hände minuterna efter att barnet fötts, utan om hela den omgivning i vilket födsloarbetet sker. Det är inte en kemikalie som kan injiceras i föräldrarna efter förlossningen för att hjälpa dem att bli effektiva vårdnadshavare. Det är resultatet av en långsam, kraftfull process som startat redan efter graviditeten, som tog fart med de första sparkarna då de båda föräldrarna började lära känna sitt barn som fortfarande var i sina mammas mage. En process som fortsatt genom det värkarbete där kvinnan är fri att hitta sin egen rytm, att ge uttryck för sin kvinnlighet och sin sexualitet och att vara sig själv, utan hämningar och blygsel och där även mannen är fri att uttrycka sina egna känslor och bli en pappa i stället för att vara en åskådare. Då blir födseln en hyllning till livet.”
Sheila Kitzinger, Birth at Home

Många kvinnor som jämfört sjukhus- och hemförlossningar tycker också att smärtan varit betydligt mindre och/eller mer lätthanterlig (se avsnittet om smärtlindring).

”Jag födde mitt fjärde barn hemma. Första gången tog det 14-15 timmar, andra och tredje cirka åtta timmar. Det räckte med andning även om jag tyckte det för dj-t ibland. Med nr fyra hemma gick det mycket snabbare – och det efter nio års paus. Fem timmar från första värken, sammandragningarna var superkorta, de första tre timmarna aldrig längre än 30 sekunder. Det var inte förrän de sista värkarna i övergångsskedet och under krystningen som jag tyckte att jag verkligen födde.”
Mariita på Island

”Jag födde mitt första på sjukhus -88 med all värklindring jag kunde få. Det var en helt ok förlossning som bara tog åtta timmar. För två år sedan födde jag hemma och det uppstod en del komplikationer. Det tog 18 timmar och värkförloppet var värre än det ”borde” ha varit. Jag startade med 3-5 minuter mellan värkarna och körde så ända fram mot slutet. Det var svintungt. Men jag upplevde ändå att det var bättre hemma och jag hade inte ondare än när jag fick en massa bedövningar. Anledningen var nog lugnet som var hemma samt framför allt dykmetoden som min fantastiska barnmorska lärde mig.”
Idun

Det finns en hel del föreställningar om vad det är för slags föräldrar som föder hemma. Är de flummiga? Kristna? Har de gummistövlar och äter syrade morötter? Är de okänsliga för smärta eller kanske helt fanatiska?

Självklart är det så att det finns alla sorters hemfödare. Höger- och vänstermänniskor, banktjänstemän, hemmafruar, kollektivboende, journalister, tv-kändisar, studerande, ateister, it-människor och new-agetyper. Några tror på Gud, andra på rymdskepp, några på börsnyheterna. Det är inte möjligt att sätta en etikett på denna brokiga blandning av människor men två saker har de ofta gemensamt: De är egensinniga och de är känsliga. Beslutet att föda hemma tas alltså inte av människor som är okänsliga eller orädda för smärta. Intressant nog är de snarare extra känsliga. Kanske beror det på att de vet med sig att de lättare skulle bli störda och otrygga om de utsattes för alla de intryck och orosmoment som det skulle innebära för dem att föda bland främmande människor.

De studier som gjorts visar att det i gruppen hemföderskor finns alla slags kvinnor, från låg- till högutbildade, yngre och äldre, först- och omföderskor. Vissa studier tyder dock på att kvinnor som valde att föda hemma i genomsnitt är två år äldre, högre utbildade och oftare omföderskor än de som födde på sjukhus (Davis-Floyd 1994, Cunningham 1993, Anderson & Greener 1991).

I två vetenskapliga studier, gjorda 1986 och 1993, jämförde forskarna värderingar och faktorer som påverkat val av förlossningsplats. Kvinnorna som valde var lågriskbedömda och de valde mellan tre alternativ: att föda på sjukhus, på ABC-klinik (Alternative Birth Center) eller hemma (Chapman, Chamberlain et al. 1986, Waldenström & Nilsson 1993).
De kvinnor som valde sjukhusförlossning ville ha tillgång till läkemedel, teknik och läkare, medan de kvinnor som valde att föda hemma menade att så fort man kommer in på sjukhus kan tekniken användas i onödan och bli farlig. ABC-kvinnorna hade en tilltro till den medicinska expertisens auktoritet men ville ha färre ingrepp och en mer naturlig förlossning än de trodde var möjlig på en vanlig förlossningsavdelning.
De kvinnor som födde hemma förväntade sig inte att något skulle gå fel och om det uppstod en komplikation trodde de sig vara tillräckligt nära medicinsk hjälp. ABC-kvinnorna ville däremot inte utsätta sig för de medicinska risker som de trodde existerade hemma.
Sjukhusmödrar såg förlossningen som ett medicinskt tillstånd, medan ABC- och hemföderskor såg förlossningen mer som en andlig upplevelse.

1975 gjordes en amerikansk studie där man undersökte 300 hemförlossningar i närheten av San Fransisco (Hazell, 1975). Man fann då att parens karaktäristiska drag var en självmedvetenhet och ett engagemang i olika områden som hade med människans och jordens överlevnad att göra. De såg födelsen som ett hårt arbete som de inte fruktade. De fann det naturligt att ansvaret för förlossningen låg på dem själva och var inte oroliga för komplikationer, eftersom de såg på lidande och död som en del av livet.