Äntligen får forskningen styra utvecklingen mot fler hemfödslar i Sverige – men det finns många fallgropar på vägen. Ökad ojämlikhet i Sverige och ”sjukhusanpassade” hemfödslar är två av dem.
I augusti 2019 drogs hemförlossningsbidraget i Stockholm in efter mer än 30 år, av oklara skäl. Samtidigt har de hembarnmorskor som jobbar privat fått allt svårare att få tillgång till de läkemedel som Socialstyrelsen anser vara nödvändiga att ha med vid en förlossning. Att bidraget drogs in blev en alltför tung sten lagd på den tidigare bördan, och flera hembarnmorskor slutade ta uppdrag. Protesterna lät inte vänta på sig, och ganska snart beslöt Region Stockholm att försöka reparera skadan, genom att erbjuda samtliga sjukhus i Stockholmsregionen att åta sig ansvaret för hemförlossningar under vårdvalet.
Det tog dock ganska lång tid innan något sjukhus nappade på idén, men nu har BB Karolinska i Huddinge tagit på sig att erbjuda hemfödslar, inom ramarna för Karolinskas projekt ”Min Barnmorska”. De gravida som har ingått i projektet har haft samma barnmorska genom graviditeten, förlossningen och eftervården (forskningen visar att detta hjälper den födande att känna sig trygg under förlossningen, och att förlossningsupplevelsen blir säkrare och mer positiv). De gravida som ingår i projektet och som uppfyller de kriterier som var en förutsättning för att få hemfödselbidraget kommer att kunna välja att föda hemma med ”sina egna” barnmorskor, helt avgiftsfritt eftersom det sker inom ramen för den regionala vården. Projektets barnmorskor får också tillgång till de läkemedel som behövs.
Vi är glada för de kvinnor som nu får möjlighet att få föda hemma genom detta nya avtal, men ser också risker: dels en ökad ojämlikhet då det endast gäller ett fåtal av alla födande kvinnor i Sverige, dels att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner.
***
Förlossningsvården är redan djupt ojämlik. Det finns ett behov av nationella riktlinjer, så att rutinerna blir desamma på alla förlossningskliniker i hela landet, och så att alternativen till att föda på sjukhus är lika för alla. Detta är inte kontroversiellt: enligt hälso- och sjukvårdslagen har kvinnor rätt att föda hemma, i hela landet. I flera andra västländer är hemförlossningar en välanvänd och säker vårdform som ingår i övrigt vårdutbud. Sverige har sedan länge stuckit ut i sitt ovetenskapliga motstånd mot hemfödsel.
Världshälsoorganisationen såväl som svenska barnmorskeförbundet har tydligt uttalat sig i frågan: Det är mycket säkert för friska omföderskor som föder i rätt tid att föda hemma. Detta grundar sig på forskning, statistiskt utfall och rätten att välja vårdform. Denna nya, vetenskapligt grundade syn på hemförlossning från vårdens sida går hand i hand med att allt fler blivande föräldrar vill föda hemma. Ökningen började redan för flera år sedan och hänger samman med de förlossningsskador och traumatiska upplevelser som förlossningsvårdens organisation ger upphov till. Samtidigt lämnar allt fler barnmorskor vården och övergår till att arbeta med hemfödslar privat, på grund av ohållbara arbetsförhållanden.
Det är kritiskt att upprätta nationella riktlinjer för samarbetsformerna mellan olika vårdinstanser så att kvinnor kan föda säkert hemma. Hemfödsel måste bli ett subventionerat alternativ i alla regioner. Och nödvändiga läkemedel måste omgående göras tillgängliga för alla hembarnmorskor.
Det andra problemet vi ser är att hemfödslar kan tvingas att bli mer anpassade till sjukhusets rutiner, om det bara är de åtagande sjukhusens anställda barnmorskor som får tillgång till läkemedel och som får ta hemfödslar på betald arbetstid. I så fall exkluderas nästan alla de barnmorskor som har stor erfarenhet av hemfödslar.
Hembarnmorskorna har en unik kunskap om hur födandet kan ske säkert, och ofta lugnt, utan risktänkande och interventioner. Att det kan ske utan tillgång till sjukhusets högteknologiska och läkemedelsbaserade resurser – men med insikt om hur kroppen arbetar ostört, när det egna oxytocinet får göra sitt jobb.
De äldre hembarnmorskorna, som deltagit vid många hundra, ibland tusentals födslar, har både erfarenhet av att observera och stödja utan att störa, vilket minskar risken för komplikationer. De har också en unik, erfarenhetsbaserad kunskap om den födande kroppens sätt att signalera hur det står till, och vilka minimala insatser som kan lösa eventuella problem.
Förutom detta flagranta kunskapstapp, som utgör både en samhällsrisk och en orättvisa mot de kvinnor som inte får stöd att föda på sina egna premisser, finns det en stor risk att synen på hur en hemfödsel ”ska gå till” börjar utgå ifrån hur barn föds på sjukhus, istället för tvärtom (som det borde vara, med tanke på säkerheten). En barnmorska som arbetar inom sjukhusets verksamhetsramar har redovisningsskyldighet gentemot arbetsgivaren. Vi befarar att den kommer att grunda sig i sjukhusets risktänk och önskan att kontrollera födelseprocessen. Detta kan leda till onödiga överföringar till sjukhus eftersom man måste följa sjukhusets PM och riktlinjer även i hemmet, när det är tid och tillit som egentligen behövs för en trygg och stärkande födelse.
Ytterligare en aspekt av att utesluta de mest kunniga hembarnmorskorna är att man inte tar till vara och utvecklar den specialistkompetens som de besitter. Den är extra viktig i krissituationer som exempelvis covid-19-pandemin, men även med tanke på ett hållbart och resilient samhälle i en alltmer osäker framtid.
Vi vill se att de blivande föräldrar som vill föda hemma ska få välja vilken barnmorska de vill, så länge hen uppfyller de nationella kraven på en hembarnmorska. Samt att den kunskap som de erfarna hembarnmorskorna besitter får ligga till grund för sjukhusens arbete med hemfödslar, och att de får samverka med sjukhusens barnmorskor.
***
Om du själv vill ha möjligheten att föda hemma, eller att andra ska få ha den: ta kontakt med de ansvariga i din kommun, med sjukhusledning och lokal press. Alla måste dra sitt strå till stacken! För att få verklig förändring till stånd måste vi ta individuellt ansvar och agera utifrån det. Tänk på vad andra folkrörelser fått göra för att driva igenom viktiga förändringar som vi idag tar för givet. Politikerna kommer inte att lösa detta åt oss utan omfattande och långvariga påtryckningar.
Tack Tova för att vi får dela den här fina filmen om när Ivar, mamma Tova, pappa Mathias, doula Christine och katten träffas för allra första gången på Talasbuan.
(Eller nya och nya, egentligen lika gamla som mänskligheten själv, men nyfunna eller nyvakna kan vi kanske säga.)
För det första: det är jämförelsevis inte farligare att bära och föda barn för de allra flesta kvinnor i i-länder än det är att till exempel köra bil, rida på hästar eller gå över en trafikerad gata. Att bära och föda barn kommer låååångt ner på listan över dödsorsaker för svenska kvinnor. Varje år dör cirka fem svenska kvinnor i samband med graviditet och förlossning (sorgligt nog är majoriteten av dem utlandsfödda), och fast det naturligtvis är en katastrof för alla inblandade är det samtidigt alltså väldigt ovanligt.
Så redan här kan du känna dig trygg! Om du är gravid i vårt rika land och har möjlighet att ta hand om dig så är risken att något farligt ska hända försvinnande liten.
För det andra: det är inte farligare att föda hemma än det är på sjukhus. Forskningen har varit tydlig med det i många år, och i många andra länder har man förstått detta. Men just svenska förlossningsläkare och klinikchefer har inte vela ta det till sig, oklart varför. Kan det ha något med det omedvetna behovet av makt att göra? Vi vet inte. Men i Nederländerna har under lång tid cirka vart tredje barn fötts hemma. Och under hela den tiden låg landet på topp tre av lägsta barna- och mödramorbiditet och -mortalitet. Nu har antalet hemfödslar minskat i Holland, och samtidigt blir siffrorna sämre.
(Vi bifogar några källor om just mödra- och spädbarnsdödligheten också, sist i brevet)
Det finns en anledning att Svenska barnmorskeförbundet (som har den ABSOLUT största erfarenheten av graviditet och barnafödsel i Sverige) skrev ett policydokument i maj i år där de anser att kvinnor som vill föda barn i hemmet med stöd av barnmorska ska erbjudas denna vårdform inom offentlig verksamhet.
Ur dokumentet:
”… sannolikheten för en okomplicerad vaginal förlossning ökar om kvinnan föder utanför obstetriska enheter och de neonatala utfallen är jämförbara med förlossning på sjukhus. För förstföderskor rapporteras dock ett större antal incidenter vid förlossning i hemmet jämfört med förlossning på fristående eller sjukhusanslutna barnmorskeledda enheter samt på obstetrisk avdelning.”
”Resultaten visar att kvinnor som planerat att föda hemma hade tre gånger högre sannolikhet att föda spontant vaginalt jämfört med kvinnor som födde på sjukhus (OR 3.25, 95% CI 1.97–5.38). Förekomsten av förlossningsskador (bristningar grad 3–4) och blödning >1000 ml var lägre bland kvinnorna i hemförlossningsgruppen. Det var ingen statistiskt signifikant skillnad i perinatal morbiditet eller mortalitet mellan grupperna. För omföderskor rapporteras en statistiskt signifikant lägre risk för överföring av barnet till neonatal intensivvård.”
”… riskerna för perinatal död är lika vid hem- och sjukhusförlossning i de länder där verksamheten är väl integrerad både för först- och omföderskor. Däremot bedöms riskerna som betydligt högre i länder där hemförlossning inte ingår i hälso- och sjukvårdssystemet, även om resultaten inte visar statistiskt signifikanta skillnader. Att integrera hemförlossning med utbildade barnmorskor som kan bistå föräldrarna i hemmet, har tillgång till de läkemedel som kan behövas vid en förlossning samt ha tillgång till ett välfungerande transportsystem är enligt författarna det mest framgångsrika sättet att förhålla sig till hemförlossning som vårdform.”
”Överföring på grund av akuta komplikationer är ovanligt, främst sker överföring på grund av långsam progress och vid vattenavgång utan värkar.”
”… hemförlossning minskar risken för kejsarsnitt och sugklocka, både för först- och omföderskor, liksom risken för allvarlig bristning i bäckenbotten och stor blödning hos omföderskor.”
Slutligen vill vi bara säga att det är en sorglig och kvinnofientlig myt att föräldrar skulle välja hemfödsel för sin egen bekvämlighet eller nåt annat flummigt. De allra flesta som väljer att föda hemma är betydligt mycket mer pålästa än de flesta som föder på sjukhus, och väljer att stanna hemma för att de är övertygade om att det är det säkraste och tryggaste alternativet för just dem, och det bästa för just deras bebis.
Vi hoppas att de som läst din ledare inte ska känna sig rädda för att föda barn! Det vi alla behöver sträva efter är att göra det mindre stressigt att föda på sjukhus, där ligger den verkliga faran. Och du som ledarskribent kan förhoppningsvis bidra till den strävan!
med vänlig hälsning,
redaktionerna på Födalugnt.se och Födahemma.se
Själslig läkning efter en tidigare sjukhusförlossning där jag inte blev respekterad, sedd eller hörd. En förlossning där jag till slut blev helt frånkopplad från mig själv och händelsen. En förlossning som avslutades med sugklocka, klipp och höga, panikslagna svordomar från mitt håll för att jag var så distanserad från händelsen. Jag låste ner. Allt låstes ner. En förlossning där mina önskningar från början inte respekterades eller ens lyssnades på, en förlossning som resulterade i att den ansvariga, tillfälligt inhyrda (utbildade men ej praktiserande) barnmorskan inte fick jobba mer på det sjukhuset, enligt det möte jag fick gå på efteråt och även samtal med andra barnmorskor inför andra förlossningen.
Jag har ju förstått att det oftast inte blir såhär, att det var oturligt att just jag (som egentligen ville föda hemma redan då, men blev övertalad att inte göra det som förstföderska) skulle få ett sådant bemötande och en sådan upplevelse.
Redan innan jag blev gravid med barn nr 4 tänkte jag att om jag blir gravid igen vill jag föda hemma. Jag hade haft fina upplevelser innan, men det var något som saknades, en önskan om något mer. Det var saker jag tidigare hade önskat att jag sluppit, saker jag hade önskat respekterats och saker jag önskat att jag inte behövt kriga för.
När vi lite överraskande blev gravida sa jag direkt till min man att jag ville föda hemma. Jag ville även ha en doula med, jag började leta både doula och hembarnmorska, svårt i Östergötland! Hittade till min stora lycka en doula och en barnmorska som både ville ställa upp. Vi bokade ett möte tidigt – jag ville veta att de inte skulle bli uppbokade, jag skulle trots allt föda på sommaren, när krisen inom förlossningsvården är som störst och trycket på doulor och hembarnmorskor är som störst.
Jag hade haft förvärkar i några dagar och den här måndagskvällen var inget undantag. Förvärkar i kombination med ett ovanligt högt oxytocinpåslag, under både dagen och kvällen. Såpass stort påslag att jag mitt i en kraftig förvärk flörtade med mannen min när han gick ut ur duschen! Han tyckte att jag var knäpp där jag stod lutad över hallbyrån och kikade på honom och fnittrade!
Outlander, choklad, mannen och soffan.. Oxytocinet flödade och jag babblade om hur himla bra dagen varit, utan att kunna precisera vad som varit bra. Jag låtsas-skällde på förvärkarna som tilltog och som fick mig att tappa fokus på min favoritserie vid ett par tillfällen.
Vid elva på kvällen kom en större blödning och jag anade att kvällens ”förvärkar” var något helt annat än förvärkar. Det var dags.
Om det är något du saknar, skriv det i kommentarerna!
Under hösten 2020 pågick ett webinar varje torsdag klockan 10–11, med fokus på hemfödsel (men även om att föda på sjukhus med tanke på att du kanske måste åka in).
Så här beskrev Maria och Kristina från Own Your Birth sitt webinar:
”Känner du dig orolig eller till och med rädd för din kommande förlossning? Längtar du efter att möta andra gravida? Andra som liksom du kanske funderar på att föda hemma istället för på sjukhus under dessa tider, men som också behöver förbereda sig på en sjukhusförlossning.
Varje torsdag, mellan kl 10-11, kommer vi att hålla vår veckovisa webinar på Zoom. Webinaret kommer bland annat hjälpa dig att ta reda på vad just du behöver för att föda på det sett som känns allra bäst för dig, samt vad du kan göra för att förbereda dig och din partner inför födseln. Webinaret är gratis!
Efter att du deltagit kan du ansöka om att komma med i en privata grupp, en trygg plats där deltagarna kan fortsätta att stötta varandra för att hitta mer kraft och inspiration.”
När min partner en dag frågade mig hur jag ville föda, visste jag direkt att jag ville föda hemma och i vatten. Det föll sig naturligt för mig. Vi hade ingen tidigare kunskap om det. Visste inte ens om det var möjligt i Sverige. En födelse är en av livets vackraste och mest naturliga händelser. Något som är inbyggt i kvinnans anatomi och medvetenhet. Att själva bestämma hur och vart jag skulle föda kändes naturligt för oss båda. Det var början på en av de mest spännande, självstärkande och kunskapshöjande resor vi båda gjort.
Hemförlossningar är väldigt underrepresenterade i Sverige, medan det i vårt grannland Danmark, i England och i Holland är mycket vanligare och ett allmänt accepterat val. Sedan vårt beslut mötte vi väldigt blandade åsikter och känslor i relation till vår hemförlossning både från vår närmaste omgivning och från vården. Eftersom väldigt få i Sverige har bred erfarenhet av just hemförlossningar förstår vi att det kan väcka starka känslor. Framförallt rädsla och oro. Reaktioner vi mötte var alltifrån hur modiga vi är som vågar till hur oansvariga vi är som vågar. För oss var det ett beslut baserat på just ansvar, säkerhet, trygghet och en tro på kvinnans anatomi.
Nu finns det en lista med kontaktuppgifter här till många av de aktiva hembarnmorskorna i Sverige. Många av dem jobbar även på sjukhus och är hembarnmorska på deltid. Det är inte säkert att det jobbar någon inom ditt område som har tid att vara med när ditt barn ska födas, så börja gärna leta barnmorska i god tid!
Vi uppdaterar listan vartefter uppgifter ändras eller när fler barnmorskor kommer till, eller slutar.
Det finns en länk till sidan i menyn här ovanför också
Här har vi samlat länkar till artiklar, bloggar, filmer etc om att föda hemma.
Vi uppdaterar sidan med ojämna mellanrum. Ser du en länk som inte fungerar, hojta i kommentarerna! Forskning om att föda hemma hittar du här.
Asabea Britton och bebis. Foto: SVT/Erik Hedenvind
”Planen var att sonen skulle födas i en plastpool fylld med vatten i vardagsrummet, men den hann aldrig blåsas upp. I stället föddes han i badkaret, omgiven av Asabea Brittons två systrar, sambo, kompis – och två barnmorskor.
– Det var ganska många i det lilla badrummet, men jag tyckte inte att det var rörigt. Jag hade stängda ögon i princip hela tiden.
När sonen var född lade sig Asabea Britton i soffan, drack kaffe och åt croissant.”
”Svenska Barnmorskeförbundet anser att hemförlossning bör vara en del av vårdutbudet i hela landet.
– Vi fortsätter vara väldigt likriktade i vår förlossningsvård och, om jag ska vara elak, lite faktaresistenta när det kommer till den forskning som finns. Forskning som visar att hemfödsel kan vara ett säkert alternativ, säger Eva Nordlund.”
”Forskningen kring riskerna med att föda hemma är inte entydig, men Helena Lindgren, barnmorska och docent vid Karolinska institutet – som forskat om hemfödsel – reder ut vad man vet.”
”Det kan tyckas att hemförlossning är en liten fråga när endast 0,1 procent av kvinnorna i Sverige föder hemma. Men den är principiellt viktig eftersom den handlar om valfrihet, jämlik vård, vem som bestämmer över fostret, och evidens. Det är dags att diskutera frågan sakligt, baserat på forskningsevidens, och ta konsekvenserna av att det inte är kriminellt att föda hemma.”
”Han säger att det är ovanligt att ambulanspersonal får vara med vid förlossning i hemmet. (…)
Vilken utbildning ambulanspersonalen har kring förlossning är olika, berättar Erhardt, men alla har en grundkompetens.
– Sedan har vi minst ett par anställda som är barnmorskor i grunden. Det är en av specialistutbildningarna ambulanssjuksköterskor kan ha.
Richard Erhardt säger att han är glad att förlossningen slutade väl.
– Det är en ynnest när det går så bra som det gjorde här. Och det är väldigt sällan det blir komplikationer i sådana här situationer, är min upplevelse.”
”Att slopa det finansiella stödet till kvinnor som vill föda hemma begränsar möjligheten till dem som har råd att betala en barnmorska. Det minskar dessutom sjukvårdens insyn och hotar patientsäkerheten.”
Debattartikel av Ulla Waldenström och Helena Lindgren.
Linda födde dottern Alice hemma i maj förra året med stöd av hembarnmorska. Foto: Pekka Pääkkö
”Kirsten Nisted, hembarnmorska, tycker det är bra att verksamheten får ett avtal. Men i stället för att ingå i vårdvalet hade hon föredragit att det blev en egen vårdform med en förlossningspeng.
– Då behöver man inte vara anställd på ett sjukhus. Alla hembarnmorskor är inte intresserade av det, säger hon.”
Barnmorskorna Ann Petrén och Sepideh Ghasemi skriver födseljournal i köket. Foto: Elisabeth Ubbe
”Jag fortsatte hänga med Marietta på födslar men egentligen är det ju ingenting att lära, det är kvinnorna som föder barn och det är de som visar vägen. Det enda man behöver som ny hembarnmorska är att se att kvinnor kan föda utan att man gör någonting. Jag tror att det är svårare på många sätt för nya barnmorskor nu, allt är mer uppstyrt på sjukhusen med pm och ökad medikalisering. Själv hade jag redan sett kvinnor föda av egen kraft på sjukhuset, utan att jag som barnmorska gjorde något.”
Lisen andas lugnt genom värkarna. Barnmorskan Ann Petrén stryker henne över vaderna. Foto: Elisabeth Ubbe
”Strax före klockan åtta ändras Lisens andning. Fortfarande ser hon helt avslappnad ut, men hon låter mer. Det är inte skrik, utan ett djupare läte som kommer och går i takt med värkarna. Dottern blir orolig och spänner sig i pappas famn. Då säger Lisen, mitt i värkarbetet: ”Det är okej, mamma är okej”, och flickan slappnar av igen.
Barnmorskorna Ann Petrén och Sepideh Ghasemi finns hela tiden nära och stöttar utan att störa; den enda märkbara aktiviteten i rummet är Lisens andning. Några minuter senare föds barnet. Ann Petrén lägger en handduk över ryggen på den nyfödda och bedömer barnets andning, hjärtfrekvens och de andra parametrar som ingår i nyföddhetsbedömningen. Allt är väl.”
Lilla Alice är född hemma i villan i Kallhäll. Foto: Pekka Pääkkö
”Barnmorskorna föreslog att Linda skulle ta ett bad för att slappna av, och gav akupressur mot smärtorna.
– De höll sig i bakgrunden, och kollade inte hjärtljud eller hur mycket jag var öppen om jag inte bad om det. Jag tror de ville störa processen så lite som möjligt, säger hon.
När krystvärkarna kom stod Linda på knä mot en stol på en madrass i badrummet, och Caspar stod bakom och tog emot barnet.
– Först såg jag ögonen, näsan, överläppen. Sedan hjälpte en barnmorska till så att hela huvudet kom ut. Och så kom hela hon, säger Caspar.”
”Värkarna kom plötsligt tätare än var femte minut och jag behövde ha Andreas hos mig vid varje värk. Han tyckte att det var dags för barnmorskorna att komma, men jag gömde mobilen, eftersom jag tyckte att det var pinsamt att ringa hit dem för tidigt och belasta dem i onödan. Jag har alltid försökt att vara lite duktig av mig, säger hon.”
”Where you give birth is your choice. It’s important to make a fully informed choice, to be aware of your options and to understand that situations during pregnancy and birth can change quickly. Having a high risk pregnancy doesn’t always translate to having a high risk birth, in the same way that being low risk doesn’t guarantee how your birth will unfold.”
”A systematic review and meta-analysis has further confirmed the safety of home birth for healthy women, even if they are having their first baby. After comparing data from births planned at home birth, in birth centres and in hospital, researchers found that high-quality studies found no statistically significant difference in infant mortality between the different settings, although women giving birth at home or in birth centres were more likely to have a normal vaginal birth. In fact, women planning home births were nearly three times more likely to have a normal (that is, non-instrumental) vaginal birth than women planning a hospital birth.”
”En stor skillnad på att föda hemma och på sjukhus är att det är lugnare i hemmet och också det faktum att kvinnan träffat och pratat med sin barnmorska innan gör att förlossningen upplevs som lugnare.
När hemförlossningen skulle tillämpas i sjukhusmiljön fick barnmorskorna lämna rollen som påhejare för att istället guida kvinnorna till att krysta på sina egna impulser istället.”
”Skillnaden på förlossningsklimatet i Finland och Danmark är stort. I Danmark finns en allmän opinion för hemförlossningar och det anses som ett tryggt alternativ för den friska kvinnan. I Finland är fortfarande den allmänna normen att hemförlossning är riskabelt och förlossningar ska skötas på ett sjukhus. Snickars tror dock att systemet på sikt kommer att ändras i Finland.
– Förr eller senare kommer folk att bli insatta i vilka samhällsekonomiska konsekvenser den vård som vi bedriver i dag har. Den är orienterad kring riskpatienter och betalar sig indirekt genom att ju fler ingrepp och komplikationer som inträffar desto fler pengar får sjukhusenheten. I Storbritannien har myndigheterna ändrat riktlinjerna och rekommenderar omföderskor att föda hemma eller på klinik för att det blir billigare och minskar risken för komplikationer som förknippas med sjukhus, säger Camilla Snickars.”
”Vi hade levande ljus och dämpad belysning” Foto: Björn Olsson
”Hon är själv biolog och tror på en naturlig förlossning. Lugn och ro för att kroppen ska fungera på bästa sätt under framfödandet. När hon blev gravid med andra barnet hade hon bestämt sig. Förlossningen skulle ske i den egna lägenheten. (…) ’Jag har en bild av att jag fortfarande låg i pyjamas i min säng. Jag behövde bara förflytta mig till rummet intill där vi hade förberett med en pool. Vi hade levande ljus och dämpad belysning. Framåt morgonen ljusnade det utanför fönstren. Det var så himla fint att få vården hem.'”
”På 80-talet var den världen för extrem för mig. Alla hade yllebyxor och bodde i skogen, säger Ann.
Numera är hemförlossningar mer accepterade, och Ann upplever att allt fler är intresserade.
– Jag tycker att kvinnor ska få föda barn som de vill. Vill man föda hemma, bra, gör det. Vill man vara på sjukhus ska man vara det, och den som vill ha ett planerat snitt ska få det. Det har alltid varit en kvinnosaksfråga, vi vet vad som är bäst för oss.
Sara håller med, och tillägger att hon lärt de äldre barnen, två flickor, något viktigt.
– Att kvinnor får bestämma över sina egna kroppar. Det är en starkt feministisk handling att besluta över och äga sitt födande.'”
”Cayenne Ekjordh som jobbar med hemförlossningar, säger att hon märkt av en tydlig ökning efter att den privata förlossningskliniken BB Sofia la ner i maj 2016. Enligt henne är det trygghet som de blivande mammorna söker.
– I min värld, ju tryggare kvinnan är desto bättre reultat har man. Att man vet var man ska vara, att man känner barnmorskan.”
Danska barnmorskeförbundets ordförande Lilian Bondo. Foto: Thomas Lekfeldt
”Der skal en jordemoder til, uanset om det er i et hjem eller på et fødested. En jordemoder kan ikke passe to fødende på en gang. Det har alle danske regioner lagt deres fødselshjælp til rette efter,« siger hun.
Hun anerkender dog, at det er ressourcekrævende, at man skal tilrettelægge et vagtberedskab, hvis den fødende pludseligt skal overflyttes til et hospital.
»Men ellers kræver hjemmefødsler ikke flere ressourcer end fødsler på et hospital – i mange sammenhænge kræver de mindre,« siger Lillian Bondo.”
”Jordemødre ved alt, om hvordan fødsler foregår både på hospitaler og i hjemmet. Derfor er det tankevækkende, at en undersøgelse blandt jordemødre viser, at de er langt mere positivt indstillet over for hjemmefødsler end kvinder generelt. 61 procent af de jordmødre, som selv har født mindst en gang, og som har deltaget i undersøgelsen, svarer, at de ville foretrække en hjemmefødsel, hvis de skulle have flere børn.”
”Store forskningsarbejder fra internationale samarbejde peger på, at hvis man har undersøgt kvinden godt og grundigt, og hvis hendes barn er til tiden og står i hovedstilling, så er det lige så sikkert at føde hjemme, hvis man har en dygtig jordemoder ved sin side, siger hun.”
Barnmorskan Deborah Flowers på The Farm. Foto: privat
”Heidi Rinehart, M.D., is another obstetrician who chose out-of-hospital birth. Based in Keene, New Hampshire, Rinehart estimates she has attended over 2,000 births. Twenty-three years ago, Rinehart and her husband — who’s also an obstetrician — decided to birth their first child at The Farm, an intentional community located 95 miles southwest of Nashville, Tennessee. Rinehart explains they were living in Tennessee at the time, she wanted to have an unmedicated childbirth, and she was impressed by the statistics The Farm midwives had previously published.”
”I USA och England finns en oro inom sjukvården över att en rörelse kallad ”free birthing” tycks växa. Kvinnor föder helt ensamma under så naturliga omständigheter som möjligt.
Angelica Beltramo kan förstå intresset.
– Den ultimata free birthing-kvinnan går ut i skogen och föder själv i en bäck. Jag ser det som en revolt mot den allt mer medicinsktekniska förlossningsvården. I USA är andelen kejsarsnitt väldigt hög.”
”Having a home-birth doesn’t make me “stupid” and it definitely doesn’t make me “brave,” at least not braver than any woman who carries a baby and gives birth in any which way.
To me, the idea of having another baby in a setting that may want to manipulate my body so that I could have “routine” birth was much more frightening than doing it in the most supported place I could think of: my home. I just wanted the best care for myself and my baby. This time, that’s exactly what I got.”
”My husband was unsettled by the news that our baby was no longer going to be born in a hospital (both of us as well as our siblings were all born in hospital, so that was our only point of reference for birth), but he accepted that that was what I wanted. In the end it was the best decision for our family. I was fully in control of my labour up until my water broke 25 minutes before our son’s arrival and less than nine hours into labour. My mother, mother-in-law and sister-in-law were all present. My husband was fully engaged and part of the process. I’d like to believe that seeing how different my experience was compared to theirs brought my mother and sister-in-law some healing from their traumatic birth experiences.”
”But there are over four million babies born each year in the United States and some of the hundreds, if not thousands, of American doctors and nurses birthing at home are starting to speak out publicly about their choice to have their babies at home.”
”Vill man föda i hemmet på Gotland får man ordna det själv och flyga in en barnmorska från fastlandet. Det är krångligt men hindrade inte Karin Sutare och Anna Cöster i Stånga.”
”Women with low-risk pregnancies are to be encouraged to have non-hospital births under new NHS guidelines, which could see almost half of mothers-to-be planning to deliver their baby away from traditional labour wards.”
”Vi kunde ta det som det kom, säger Benjamin”. Foto: Staffan Claesson
”Sent på kvällen messar Benjamin till barnmorskorna. När de kommer till Uppsala innan midnatt, passar alla på att vila en stund. Runt klockan tre på natten kliver Rebecca ner i badkaret och stannar där så länge hon själv vill. Belysningen är svag, endast en dämpad ljusslinga är tänd. Barnmorskorna lyssnar på barnets hjärtljud och värkarbetet går bra. Rebecca känner hur bebisen skruvar sig neråt och upplever att hon har koll på förlossningen.”
”When there is no home birth in a society, or when home birth is driven completely underground, essential knowledge of women’s capacities in birth is lost to the people of that society— to professional caregivers, as well as to women of childbearing age themselves. The disappearance of knowledge once commonly held paves the way for over-medicalization of birth and the risks that poses. Nothing in medical literature today communicates the idea that women’s bodies are well designed for birth. Ignorance of the capacities of women’s bodies can flourish and quickly spread into popular culture when the medical profession is unable to distinguish between ancient wisdom and superstitious belief. To illustrate, I would cite a 2006 National Geographic article, which states, “…we [humans] can give birth to babies with big brains, but only through great pain and risk.” The writer, J. Ackerman, depending upon the work of two U.S. anthropologists, contends that the fact that our species walks upright causes inevitable pain and risk during birth, forgetting how easily we can go to our hands and knees if need be.”
”Hjemme har man ro til å la fødselen ta den tiden som er nødvendig. Fødselen får ha sine fysiologiske riepauser, mor kan sove underveis, spise når hun ønsker og begynne med småtrykking når hun selv føler naturlig trang. Hun lytter til kroppens signaler, er intuitiv og gir seg hen til de fødende krefter uten uro og forstyrrende faktorer. Fødsel er en intim prosess,og hjemme trenger man ikke legge bånd på seg, men kan uttrykke seg slik det faller naturlig. For noen kan det være skrik og stønn, for andre stillhet. Trygghet er en forutsetning for at man kan åpne kropp og sinn.”
”Det er jo ikke alle steder der det er jordmødre som tar hjemmefødsler. Men der det er mulig, bør det bli gitt objektiv informasjon. Mitt inntrykk er at det er helt avhengig av den subjektive oppfatningen til jordmor eller lege, og at mange kvinner blir bedt om å tenke på alt som kan gå galt.”
