På ett sätt kan det verka mer opraktiskt att föda sitt barn hemma, eftersom man måste ordna mycket själv som man annars skulle få sjukhuset att ta ansvar för: mat, bäddning och sådana detaljer. Allt detta uppvägs för många av att kvinnan slipper förflytta sig under förlossningen. När vattnet går, eller när hon känner att värkarna börjar bli täta och regelbundna behöver hon inte packa ihop sina saker och sätta sig i en bil eller på annat sätt ta sig till sjukhuset. Hon behöver inte känna sig stressad, och värkarbetet behöver inte bli stört eller avbrutet, som det så ofta blir när man ska transporteras någonstans just när förlossningen börjar komma igång.
”Jag hade efter två mycket bra sjukhusförlossningar, utan några andra påtryckningar än vaginalundersökningar vid dumma tillfällen, fått självförtroendet och modet att föda hemma. Barn nr 2 föddes mycket snabbt, och största delen av det smärtsamma skedet pågick i taxi. Det ville jag absolut slippa denna gång. Sen har jag alltid velat åka hem på en gång och hemma skulle jag då vara direkt. Jag skulle inte behöva ta det där beslutet när man ska åka in utan bara låta allt ha sin gång. Samma barnmorskor hela tiden var också en bonus. Alla förväntningar infriades och min förlossning i februari var en så bra upplevelse!”
altamura
”En födande kvinna är en känslig varelse. Varje människa som föder upp till exempel hästar vet att man inte förflyttar ett sto som strax ska föla, och absolut inte när värkarbetet har börjat. Det är lika med katastrof. Det är farligt. Men bara för att vi är människohonor ska vi ringa runt till sjukhus, ringa efter taxi, klä på oss, gå ut och baxa oss in i en taxi, åka bil, banka på sjukhusporten, skrivas in och svara på frågor, mätas och vägas, förflytta oss till ett lämpligt rum på förlossningsavdelningen om det finns något ledigt. Och allt detta medan vi är inne i ett förlossningsarbete.”
Klarin Gullström