Den enda som kan avgöra om barnet ska födas hemma eller på sjukhus är barnets mamma. Att försöka tvinga eller påverka henne att föda på en plats där hon inte känner sig trygg är både dumt och riskfyllt. Därför måste man ta alla påståenden om vilka kvinnor som ”passar” att föda hemma med en nypa salt.
I Socialstyrelsens ”Allmänna råd om hemförlossningar” från 1990 skriver man att det viktiga är att den blivande mamman ”inte lider av någon akut eller kronisk sjukdom som kan påverka förlossningsförloppet. Hon bör därför inte tillhöra någon obstetrisk riskgrupp.”
Frågar man svenska hembarnmorskor svarar de ofta att de vill att kvinnan ska vara frisk, ha haft en normal graviditet, vara helt fullgången (minst i vecka 37, högst i vecka 42) och att hennes eventuella tidigare födslar ska ha varit normala. Många ser det som ett plus om kvinnan är välinformerad och väl förberedd, icke-rökare, inte missbrukare.
Det finns också barnmorskor som inte vill vara med om du väntar tvillingar eller om ditt barn ligger i säte. Andra känner sig mer trygga med detta och det finns föräldrar som fött tvillingar hemma (till och med trillingar!), föräldrar som gått över tiden tre veckor och ändå fött hemma och föräldrar vars barn legat i säte men vänt sig samma dag som de föddes – hemma.
Kanske har den barnmorska du väljer att samarbeta med helt andra synpunkter. Bäst att diskutera alla sådana saker i god tid!
Är du förstföderska? Det är inget hinder. Många som föder hemma föder sitt första barn, och det finns barnmorskor som anser att det är särskilt lämpligt för förstagångsmammor.