Om du har bestämt dig för att föda hemma kommer du kanske att upptäcka att ditt beslut får vissa sidoeffekter. Det är ett avgörande som väcker starka känslor, ibland överraskande starka. Även om du är helt överens med barnets andra förälder så finns det många andra närstående som kan bli oroade och berörda.
Den äldsta generationen släktingar tar oftast frågan om hemförlossning med ro. Om de är födda fram till och med 20- och 30-talet har de kanske själva fötts och/eller fött hemma. Men för de generationer som fött barn, eller själva fötts, under den tid då barnafödandet flyttades från hemmen till sjukhusen kan det upplevas som ett bekymrande steg tillbaka.
När ens föräldrar, nära vänner och släktingar blir oroade är det förstås ofta omtanke om mammans och barnets bästa som ligger till grund, och kan man bemöta oro och frågor med sakliga argument och fakta brukar ofta oron stillas. I slutänden ställer de flesta familjer upp bakom det födande parets beslut.
När det gäller skeptiskt inställda mödravårdsbarnmorskor, läkare och barnavårdspersonal, kan det vara knepigare. Det kan upplevas som om du med ditt beslut ifrågasätter den medicinska auktoritet som personen i fråga har. Just därför kan det vara viktigt att kunna besvara dessa personers frågor på ett sätt som känns tillfredsställande för båda. Ofta är man ju extra känslig för vad personer inom denna yrkeskår tycker och tänker. Man ska dock inte glömma att det är få av dagens barnmorskor, och nästan inga moderna förlossningsläkare, som sett en helt ”naturlig” förlossning, alltså ett skeende där en kvinna föder ett barn helt opåverkad av tekniken omkring henne eller en främmande miljö.